djurwebb.se – Ditt djur på webben

Löss på hästar är relativt vanligt. I Sverige är pälsätande lus (Bovicola equi) vanligare än den blodsugande (Haematopinus asini). Hästar med mycket päls får oftare löss. Det är sällan alla hästar i ett stall drabbas. Hästar som är allmänt nedsatta, sjuka eller gamla drabbas lättare. Symtomlösa smittbärare kan finnas.

Symtom
Hästar som drabbats av löss har hårlösa fläckar och pälsen ser ”maläten” ut. Klåda förekommer också, som visar sig genom att hästen kliar sig mot inredning med mera. Lusangrepp är vanligast på senvintern och våren.

Utseende och utveckling
Pälsätarlusen (Bovicola equi) är rödbrun till färgen och ett par millimeter lång. Blodsugarlusen (Haematopinus asini) är gulbrun och cirka tre millimeter lång. Lusäggen, gnetterna, går att se med blotta ögat, men kan förväxlas med mjäll. Lössen lägger gnetterna på hästens hårstrån. Efter en till en och en halv vecka kläcks äggen till nymfer. De tomma äggskalen sitter kvar på hårstråna. Nymferna utvecklas till vuxna löss inom två till fyra veckor. Den vuxna lusen lever cirka två månaderoch hela livscykeln sker på hästen.

Smittvägar
Smittspridning sker främst via direktkontakt mellan smittade hästar eller indirekt, via kontaminerad utrustning.

Diagnos och provtagning
Löss kan finnas över hela kroppen men ses framförallt på hals och bog. I botten av mankammen kan förekomsten vara riklig. Både ägg (på hästens hårstrån) och löss kan ses med blotta ögat. Hårstrån med löss och gnetter kan även undersökas i ljusmikroskop.

Åtgärder och behandling
Tvätta all utrustning och föremål som varit i kontakt med hästen, till exempel vojlock, täcken, borstar. Lössen kan bekämpas med korttidsverkande eller långtidsverkande medel. Om korttidsverkande bekämpningsmedel används bör man tvätta inredningen för att förhindra att hästen blir återsmittad. Används långtidsverkande medel dör de löss som råkar återvända till behandlad häst.